I dag slutade skolan. Det var lite vemodigt, det har varit en rolig tid. Några större procedurer eller högtidligheter på skolan var det inte frågan om, men det var bara min klass som slutade. Den vanliga skolgången fortsätter till slutet av juni efter några dagars ledighet nu i samband med 1:a maj, som naturligtvis är en storhelg i ett kommunistland. I juli har de cirka en månads sommarlov och så börjar de i augusti igen. 

Quizvinnare Luke och Paul       Tony inleder frågesporten               Dags att vakna så vi kan sluta... 

Det har varit lite lättsammare aktiviteter de senaste dagarna. Som jag berättade i förra inlägget så har vi jobbat med att göra frågesport med den andra engelskaklassen som leds av Tony. Det blev väldigt lyckat och segrarna gladde sig som melodifestivalsvinnare. Stämningen blev så uppsluppen att flera till min häpnad brast ut i sång. De drog fram texter ur bänkarna och sjöng både solo och allsång och verkade kunna fortsätta hur länge som helst om vi inte brutit till slut. Kineser verkar i vissa sammanhang känslokalla, men i andra fall mycket känslosamma. Ett exempel på det första var just avslutningen där jag förberett lite trevligheter; kloka ord på vägen, lekar och bildspel från skoltiden och så. Det är ju ändå 13 års skolgång som är till ända för dom. Men förutom att avslutningsdagen ändrades dagen innan från heldag till halvdag och i morse från fyra till en timmes lektion så var intresset ljumt från de flesta. En del sa knappt hej när de gick. I någon ögonvrå kunde dock fukt skymtas.

Men andra tecken på känslor och tacksamhet har kommit som kanske är mer kinesiskt än avslutningsprocedurer och kramkalas som i Sverige. Att bjuda på middag på restaurang verkar vara hjärtat i oerhört många sammanhang i den kinesiska kulturen. Det är här man träffar släkt och vänner, det är runt dignande bord man skapar viktiga relationer och avgörande affärer och överenskommelser sker. Det är också genom att bjuda på en fin måltid som man visar uppskattning och tacksamhet. Att försöka dela en nota på en restaurang ses som mycket ohövligt. Det är alltid en som bjuder och av anledningar som kan vara allt från syften som säkert kan rubriceras som bestickning till ren vänlighet. Och även om det är relativt billigt på restauranger så handlar det med kinesiska mått mätt och med den oerhörda mängd mat som beställs in om ganska stora summor. 

   Rektor Han Dan bjuder mig och min assistent Carol på fin lunch.

Nu verkar jag ha förtjänat att blir bjuden också. Eller jobbat upp tillräckligt bra relationer. Och om jag förstår det rätt är det också lite extra spännande och statushöjande att ha en västerlänning som sin gäst. Och det är klart, visst tycker vi också det är roligt om någon från ett annat land kommer och är nyfiken på vår mat och våra vanor?  Det är rena islossningen, fem bjudningar på fem dagar nu.

I dag bjöd rektor Han Dan mig och min assistent på lunch. 8 rätter och 2, 5 timmar. Det är ju inte så att man äter åtta tallrikar. Det kommer in rätter efterhand och alla sitter och plockar godbitar direkt från faten. För mig innebär det dock en hälsofara. Anledningarna är flera. Kinesisk mat är som jag sagt med vissa undantag god och jag är ett matvrak. Och jag äter ännu mer när jag blir bjuden, både av artighet kanske och någon slags "gratis är gott"-mentalitet. Sedan är man också ovan vid att maten kommer lite pö om pö. Både mentalt och fysiskt sitter rutinen djupt i mig som svensk att maten kommer in och så äter man tills man är mätt, eventuellt med något omtag.

Kör man den stilen här är man rökt. Proppmätt då middagen bara kommit halvvägs i längd och mängd. Jag har försökt lära mig att ta det lugnt, men det är lurigt. Man tror man har strategisk koll på läget och har tajmat mängden mat som ingår och vad som är möjligt att få i sig. Men precis när man känner sig nöjt mätt och ställer in sig på en avslutande pris snus - så kommer två rätter till! Och om man inte tar självmant, så trugas man ganska handgripligt. Antingen lägger de med uppfordrande blick ner mat på ens lilla "mellanstationstallrik". Eller så blir man helt enkelt matad. Det är bara att öppna munnen för värdens chopsticks och tugga i sig.

Allt sköljs ned med öl och skålningsprocedurerna är många och viktiga. Glasen tyckte jag i början var löjligt små, men nu förstår jag och är tacksam. Det är oartigt att vid en Gambei - skål - inte tömma glaset helt. Och man sitter inte och smådricker själv. Man dricker enbart när det skålas och det gör man ofta!

   Nicole, Tony med hustru Nanoi och födelsedagskungen. 

I går bjöd en av mina elever, Nicole, på avskedmiddag för mig och Tony och hans kinesiska fru. Hennes sätt att visa tacksamhet och att knyta en bra kontakt i Sverige om hon kommer in på högskolan där till hösten som hon hoppas. Det var mycket trevligt. Vid proppmättsläget så kom Nicole med en överraskning. Ur en låda drogs en fantastisk tårta upp komplett med mitt namn i choklad. Hon hade koll på att jag fyller år i morgon. Mycket rörande. Dessutom så sattes någon slags stor knopp i tårtan som vid antändning började spruta gnistor, vecklas ut till en blomma med tända ljus och spela "happy birthday". Värt en filmsnutt, om än något ostadigt filmat av Nicole som tappert hängt med på alla gambei. I det kinesiska tårtkalas-konceptet ingick också en skrattframkallande guldkrona för jubilaren.

Som ni förstår har jag bestämt mig för att stanna i Shenyang ett tag till. De kontakter jag knutit och de möjligheter jag fått att komma vanliga kineser lite närmare privat är värdefulla och spännande. Både lördag och söndag är jag inbjuden till två elevers familjer och på måndag är jag bjuden på bröllop hos assistenten Carol. Ska bli jättekul om bara mitt matsmältningssystem inte havererar!

 

Josephine

30 april 2010 18:27

Herregud JOhan kommer du rulla hem nu, tänk i alla fall lite på Beach 2010. Tack för alla dina härliga inlägg om det kinesiska livet, det är en fröjd att läsa. Har du någon gång tänkt på att blir författare? Ha en trevlig Valborg och 1 maj.

Hälsningar utställnings Josephine

 

Carolina

30 april 2010 22:36

Grattis på födelsedagen!

 

Susanne Broddesson

30 april 2010 23:15

Jag har haft det så kul med din blogg. Hoppas att det fortsätter nu även om du slutar på skolan. Så kommer alla praktiska frågor. Var ska du bo? Får du stanna på skolan eller är det hotell som gäller? Hur blir det med internet och vart planerar du att ta vägen sen? Berätta, berätta. Jag slukar allt med hull och hår så om du skulle dra till i överkant så gör det inget.
Så naturligtvis. Jättegrattis på födelsedagen. Stora kramar/ Susanne

 

Lasse J m fam

1 maj 2010 09:07

Hej Johan, alltid kul att läsa bloggen, såg förslag på att du kanske skulle bli författare, varför inte, ditt vokabulär är väl utvecklat så varför inte. Du kan ju alltid ta hjälp av hr Altgård om du vill utveckla det ytterligare. Du skriver inte hur länge du kommer att vara kvar och vad du kommer att göra nu när skolan är slut... Allting flyter på i vanlig takt här hemma, idag är det dax för koutsläpp på Skottorps slott.. Det kommer Mimmi att gilla, efter det åker vi upp på Hallandssåsen (visst e det 2 s :) ) och Hälleforsen. E nog underbart nu när "musöronen" börjar synas på björkarna.. Ha det bäst Johan och ha en riktigt härlig FÖDELSEDAG.. Ps minns fortfarande när vi firade din 22 årsdag i San Remo...

 

Anders Wolff

1 maj 2010 10:44

Grattis Johan, både på födelsedagen och till väl utfört uppdrag!

 

Mona

4 maj 2010 17:03

Grattis på födelsedagen! hade totalt glömt bort det. Har sett det på facebook. Va kul och vilken fin krona och tårta;-))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag i Beijing och det är sista stoppet på min Kina-resa. Det var också första stoppet på min Kina-resa för 16 år sedan. Förbjudna staden och Himmelska fridens torg som är stadens mitt är sig lika, annars ser allt annorlunda ut. Flotta fasader, ...

Mitt besök på Huang shan - gula berget - börjar och slutar dåligt men blir en av mina mest minnesvärda resupplevelser någonsin! Alla dystra väderprognoser stämmer. Regnet strilar mot rutorna på taxi, buss och bergslift på väg upp för berget.    ...

Jag sitter i en by vid Gula bergets fot. Huang Shan heter platsen på transkriberad kinesiska. Bergen är klassisk mark i Kina och sägs i konkurrens med sockertoppslandskapet runt Guilin i södra Kina vara det mest avbildade naturmotivet i landet. Det l...

Jag vaknade tyvärr inte helt frisk som jag hoppats, men jag kompletterade de blåa pillerna med några piggt oranga kapslar och släpade mig ut på nya upptäcktsfärder i Shanghai. Dels för att boka biljett vidare och dels för att se lite till. Det var li...

Vad är egentligen en världsutställning? Jag vet att de anordnats med jämna mellanrum sedan mitten av 1800-talet och att Eiffel-tornet byggdes till världsutställningen i Paris. Nu är jag varit på min första och vet lite mer. Årets världsutställning...