Tyvärr var det problem med bloggplatsens server i helgen, så helgens inlägg kommer nu och dagens kinesiska bröllop hoppas jag kommer imorgon. 

Det var en födelsedag att minnas. Underbara människor, sol och getslakt! 

I lördags på min 45-årsdag var jag inbjuden av min elev Vivianne att delta på hennes familjs årliga vårpicknick som hålls på en gård på landet. Bland skyskrapor och digitalteknik så glömmer man ibland att det ekonomiska under som nu sker i Kina på allvar startade för mindre än två decennier sedan och att Kina till större delen är ett så kallat u-land. Anledningen till att jag berättar det här är att picknicken visar hur mycket närmare människorna är livsstil och seder i det gamla bondesamhället. Det parat med kinesernas ständiga bekymmer om sin hälsa, innebär många olika beteenden med koppling till djur och natur som sträcker sig från nyttiga huskurer och dieter till mystiska ritualer och ren skrock. Kaffe är inte bra för hjärnan, blodrätter är bra för hjärtat, hundkött håller en varm under vintern, stark sol är inte bra för huden, ginseng och grönt the skyddar mot infektioner o s v. 

Getenyttigt

Under våren bör man slakta en get och äta upp den under dagen. Dels innehåller den många hälsosamma delar och dels ger själva ritualen pengar i slutet av året är huvudskälen. Så trots att pappan är framgångsrik affärsman och mamman rektor på en stor skola så håller man fast vid denna gamla sed varje år. Men kanske är en lika stor del en trevlig tradition och ett tillfälle att samla familjen som de flesta av våra högtider, som tidigare också hade allvarligare bakgrund och syften. Hela den lilla släkten var med, vilket var ett 15-tal personer. De var alla oerhört trevliga och välkomnande. En fantastisk dag med mycket värme och många skratt och dessutom sken solen varmt. 

   Familjens morfar - en härlig krutgubbe!

Det hela inleddes med att en get slaktades inför allas ögon. Som västerlänning är man helt skyddad från kopplingen mellan god mat och gulliga djur, så det var tufft att se på tyckte jag. Men jag tvingade mig just för den erfarenheten. Jag tror ändå den lilla geten haft ett bättre liv och fick en bättre död än de flesta helt anonyma djurfabriksuppfödda 86 kilo kött per år som vi svenskar äter. De känslor som är starkast kring vårt köttätande kretsar nog mest kring kilopris och datummärkning. En skiva skinka har ungefär samma koppling till liv och död som en skiva sirapslimpa för mig, så det var en nyttig upplevelse. 

Familjeslakt
Geten är hela tillställningens tema. Först töms den på blod, sedan styckas den och hela familjen plus bonden deltar i arbetet med att förvandla de olika delarna till rätter som blir klara vid olika tidpunkter under dagen. Ganska snabbt vankades det grillspett och till det vårlök och maskrosliknande blad som krafsats fram ur fälten av andra familjemedlemmar. I pauserna sitter man och snackar och dricker och jag och några till promenerade upp på berget vid sidan om gården. 

Gethjärta - bra för hälsan  Bondeparet i köket                 Stålmorfar Vivianne med föräldrar

En prövning i kinesiska måltidssammanhang var som vanligt att få i sig den stora mängden mat, men här var också vissa av anrättningarna brutalt rustika. Jag undslapp inte någon hälsofrämjande del av denna gets anatomi. Brosk skulle knapras, hjärta och kokt lever intas med chili och andakt, benmärg sörplas, köttstycken slitas med tänderna från revben och sköljas ner med soljummet risvin med frätande alkoholhalt. Men jag lever och har inte ens känt ett orväckande kurr ifrån magtrakterna efteråt. 

Stålmorfar

Alla i familjen var som sagt underbara, men urfadern till hela skaran, morfar 72 år, var en pärla. Vi fattade snabbt tycke för varandra. Han påminde mycket om min egen farfar. Ekorrpigg varm blick, starka arbetarnävar på en senig frisk kropp, en försmak för tobak och snaps och en sjusärdeles humor. Jag kommer ihåg en gång när min farfar skämtade och gick på på svenska med en nyanländ utbytesstudent så jag nästan blev generad. På samma sätt så höll morfar här oavbrutet låda på kinesiska med mig. Och han utmanade mig titt som tätt på att dricka öl och risbrännvin på gambei-vis, allt ska slukas och glasen hållas upp-och-ned efteråt. Men mot min snart ett deciton tunga kropp hade morfar inte mycket att hämta.

Äkta risbrännvin        Gambei!                            Gambeien kvalitetssäkras

Dottern utmanas av morfar         Hatten av för västerlänningen

Risbrännvin

Risbrännvin är den totalt dominerande starkspriten. Finns det 100 sorters starksprit i en butik är 90 olika sorters risbrännvin. Påminner lite om Balkanländernas Slivovitz, starkt och lite fruktigt sött och kan smaka allt från ganska gott och värmande till fullständigt vämjeligt. Styrkan varierar från 35 till upp emot 65 % beroende på preferens och säljs även i lösvikt i stora urnor i de flesta snabbköp. Bara att ta med sin egen flaska eller dunk. Jag behöver knappt tillägga att risbrännvin i måttliga mängder anses var mycket bra för hälsan. 

Söndag i parken

Söndagen har jag också tillbringat med en elev, men under mer civiliserade former. Flora som hon kallar sig på engelska, tog mig med till en park som var väldigt stor och vars tema var trädgårdar och växter från olika delar av Kina och världen. Dessutom innehöll den en större nöjespark. Förutom under några kraftiga åskskurar så var det en behaglig dag med promenader och småätande i olika växtmiljöer och en obligatorisk bjudmiddag på restaurang efteråt. 

Glada Flora guidar                      Jättepark med landmärke Italiensk parkdel

Susanne undrade i en kommentar vad som händer nu efter skolan och hur jag gör rent praktiskt. Eftersom bloggen, som löst var tänkt lite som dagbok och hälsningsmedia, blivit lite av en läsarsuccé med ett häpnadsväckande och mycket inspirerande 20-tal läsare per dag, så ska jag bli lite läsarorienterad och berätta. Vid min avslutning med rektorn i förra veckan så fick jag fri tillgång till min lägenhet så länge jag behövde tills jag åker hem. En lustig detalj i sammanhanget var också att jag fick min lön plus ersättning för olika utlägg jag haft, totalt drygt 13 000 kronor, kontant i ett brunt kuvert. Men även om boendeerbjudandet är generöst, så vill jag se lite mer än Shenjang och jobbar nu för att ta mig till Beijing och vidare ned till Shanghai i slutet av veckan. Förutom att jag aldrig varit i Shanghai så har nyligen världsutställningen Expo 2010 inletts där. http://en.expo2010.cn/      Jag vill och hoppas kunna fortsätta blogga trots att jag är på resande fot.