Mitt besök på Huang shan - gula berget - börjar och slutar dåligt men blir en av mina mest minnesvärda resupplevelser någonsin! Alla dystra väderprognoser stämmer. Regnet strilar mot rutorna på taxi, buss och bergslift på väg upp för berget. 

   Bokstavligen rakt in i dimman...

Man går verkligen i molnen uppe på toppen. Förvisso spännande och lite läskigt att leta sig fram på gångar och trappor som på ett obegripligt vis fästs, lagts och ibland huggits ut ur berget. Jag anar att det stupar långt ned till marken där under dimman. Det går att ta sig i princip överallt genom de smalaste passen och upp på de spetsigaste topparna. Men vilken frustration att inte se något och kallt och fuktigt är det också. Glasögonen immar igen och jag förbannar att jag inte bokat två dagar här så chanserna ökar att jag verkligen får se allt det som jag vet finns runt omkring mig! 

Och så som genom ett trollslag bryter solen igenom!  Ett fantasilandskap öppnar sig. Det blir underbart varmt och vyer precis som på bilderna både i turistbroschyrerna och i de gamla målningar jag sett på muséet tidigare öppnar sig långsamt åt alla håll. Märkliga toppar, fantastisk växtlighet med blommor och vridna förkrympta tallar och exotisk fågelsång. Det är som att gå på en ö med molnen nedanför som hav. Och ibland får man syn på andra öar ute i molnoceanen, precis som de flytande klippöarna i Avatar-filmen. Jag bestämmer raskt om min rutt till att promenera omkring i topplandskapet hela dagen och ta liften på den andra, västra sidan, ned innan kvällen istället för att promenera ned den enkla östra vägen på eftermiddagen som jag planerat. Bilder får berätta om dagen på toppen. De ger kanske ändå inte full rättvisa och är inte av Cameronklass, men bättre än jag kan beskriva i ord. Klicka på första bilden och sedan klicka i högra sidan av bilden när den förstorats, så blir det ett litet bildspel. 

Efter 7, 5 timmar och 1 mils vandring upp och ner för toppar är jag fantastiskt nöjd och kameran fylld med bilder. Kvart över fem kommer jag på trötta ben till liften och får beskedet: "it stopped, ha, ha, ha" av några grönklädda parkarbetare. Jag tror inte det är sant! Jag vet att det finns en del hotell på toppen, men de är fullbokade och dessutom så har jag ju en flight till Beijing nästa dag. Även om det inte är en hel mil kortaste vägen till andra liften så finns ju risken att beskedet är detsamma. Finns bara ett alternativ, att bita ihop och försöka ta sig ned den beryktat tuffa västra vägen som är 6 kilometer och brant. Och jag är redan trött så vaderna värker och dessutom vet jag att det blir mörkt om någon timme. 

Det är fruktansvärt jobbigt och läskigt. I princip bara trappor som oftast är oerhört branta och dessutom i kinesisk storlek så att man inte kan sätta ett par 44:or rakt. Det blir mörkare och dimmigare och snart är jag helt ensam. Saknar till och med de uppspelta och ofta vrålande kineserna som under dagen ibland förstört den himmelska stämningen i landskapet. Förutom att jag är så fruktansvärt trött i benen att jag riskerar att snubbla, vilket på vissa ställen skulle varit ödestigert, så kommer med mörkret och vätan paddor och grodor fram och sätter sig på gången som är rena bananskalen om man trampar på dom. Efter 4 kilometer är jag nästan på väg att ge upp och tillbringa natten under en presenning vid något slags försäljningsstånd jag kommit fram till. Både av trötthet och av rädsla för att snubbla och slå ihjäl mig känner jag att jag bör stanna. Det är nästan totalt mörker. Då inträffar det otroliga att jag träffar på två trallande flickor! De pratar nästan ingen engelska, men jag förstår att de jobbar i området och ska ner. De förstår min situation och hjälper den trötta, korkade turist-farbrorn ned de sista kilometrarna. Vilken känsla det var att komma till Mr Hu, beställa en kall öl och god mat och en benmassage till rummet! 

 trappor, trappor, trappor.... Jag har mardrömt om trappor i två dagar nu.

Jag sitter nu i Therese lägenhet i Beijing. Benen är fortfarande svåra att gå på och kroppen allmänt slut. Men nu blir det lite lugnt turistande och shopping här några dagar innan flyget hem i veckan.