I går morse blev min lärarassistent Ms Li, Mrs Li. Jo, både mannen och kvinnan behåller sina efternamn när de gifter sig i Kina och bröllop hålls på morgonen. Eller egentligen bröllopsfesten, det formella giftermålet inträffade i september. Skillnaderna är alltså många mot våra bröllop, men det finns också likheter. Och jag borde säga det i varje blogg; detta var ett bröllop, i en stad och för ett par. Det skiljer sig säkert i olika landsändar och beroende på var i samhällsskiktet man befinner sig, men grunden är densamma tror jag.

   Miss Li och make samt bröllopsvärden.

Men bröllop är viktiga. Det är de så klart hemma också, men här har de också en större betydelse för livet och familjen. Det är inte arrangerade äktenskap av typen familjeaffärsuppgörelser som i vissa länder, men familjen är inblandad på många sätt. Och det är ju också en av de största och viktigast händelserna i det enda barnets utveckling som man engagerat sig så hårt i sedan födelsen. Det är händelse som det satsas stort på för både brudparets och familjens upplevelse, men också status. Jag har läst på lite och det är summor för alla arrangemang i samband med bröllopet som kan handla om årslöner, beroende på vilken årslön man nu har. 

Själva den legala delen sker alltså inte samma dag utan långt tidigare. Religioner är inte förbjudna i Kina som jag trodde, men det är inte något som är stort och inget som är kopplat till bröllop. Men däremot är bröllopet och festen fullknökade med traditioner, ritualer och skrock som har långa anor. Allt blandat med en massa moderna företeelser plockade från väst och lite varstans som man tycker är trevligt. 

Det jag och de cirka 100 gästerna bevistade var alltså själva bröllopsfesten och den sker på förmiddagen, i detta faller kl 09.30 Efter lunch är fel av någon symbolisk anledning som jag inte kunde få förklarat för mig. Gifter man sig däremot en andra gång så måste det ske efter lunch. 

Festen sker på en restaurang som abonneras helt med personal, dricka och mat i mängder. Brudparet anländer i flott bil och en cortege av svarta bilar ska finnas om det ska vara bra, helst audi och mercedes av större modell, alla hyrda vanligtvis. I restaurangen finns det en scen och en tillhörande konfrencier som verkade vara en blandning av ceremonimästare och stand-up comedian. Extremt högljudd och mångordig var han i alla fall, och när inte den resursstarka ljudanläggningen spred hans röst så spelades musik. Det var för det mesta helt omöjligt att föra en normal konversation och mina öron slutade inte ringa i öronen förrän i slutet av dagen. 

Brudparet anländer     Konfrencieren håller låda  den obligatoriska bröllopsporten

Många bilder på brudparet Carol . nu mrs Li

Hela tillställningen är både mycket mer fylld av ritualer och händelser än hemma och samtidigt mycket mer informell, för att inte säga rörig. De flesta utöver den närmaste familjen klär inte upp sig något vidare, många hade träningsjacka eller t-shirt. Och man kommer och går lite som man vill. Förutom av brudparets fäder hålls inga tal. Brudparet är dock uppklädda och bruden byter kläder tre gånger. De har också fotograferats för stora summor i olika kläder innan bröllopet och bilder finns både på själva bröllopet och sprids till familj och vänner efteråt. Min kollega Tony berättar att över hans och hans kinesiska hustrus säng hänger ett två meter brett foto från deras bröllop. 

Brudparet tågade in till Mendelssons bröllopsmarsch som snabbt byttes till kinesisk opera och sedan direkt till kinesisk smörpop och discotoner. Allt till konfrencierens gapande röst och folkets jubel. Allt fotograferas och filmas minutiöst. Sedan vidtar ett otal cermonier för brudparet. Ljus tänds, vin dricks på speciellt vis, de ska svara på frågor, pussas m m. Under tiden ställs enorma mängder mat fram på borden efterhand och man äter och dricker lite som man vill under hela cermonin. 

Brudparet och föräldrarna går också runt och pratar och tackar och även i de rundturerna utförs vissa ritualer. Vid alla bord ligger röda kuvert som man förväntas skriva sitt namn på och lägga ganska runda summor pengar i. Det förekommer bröllopspresenter, med detta är huvudgåvan. Ganska praktiskt, det hjälper till att betala för den stora festen. En tradition som också bringar lycka är att bjuda varje bröllopsgäst på en cigarett som tänds av bruden. Första gången jag rökte på två år och 4 månader. För Carols skull och det var inte gott. Skönt! Alla mina studenter var där, så det var kanonkul sällskap!

Cigarett-ritual    Bröllopspresenter kontant   Många studenter och ännu fler rätter

Eftermiddagen var betydligt lugnare. Jag hängde i centrum med klassens killar. Vi spelade biljard, shoppade och åt mer mat. Shopping med lokala guider är underbar. Jag köpte ett par jeans och två skjortor för under 400 kr, totalt alltså. Jag är ingen märkes-slav och märkes-kopior blir fånigt. Men kunde inte låta bli att köpa en levis-skjorta. På våning 1 fanns de "riktiga" märkesbutikerna där levis-skjortorna kostade 500 kronor och uppåt. På våning två fanns samma skjortor för 100 kronor. Jag skulle inte bli fövånad om de kommer från samma fabrik, det går inte att känna skillnad på kvalitén, och har lämnat fabriken ur två olika dörrar. På min skjorta fanns till och med en prislapp som såg äkta ut med "recommended retail price 88 $". Eller så är det bara en del i kopiegrejen, de är kreativa. 

Den sista maten killarna ville visa mig var kinesisk snabbmat. Jag hade kommenterat Mc Donalds och andra kedjor på vår promenad. På en bakgata tog de mig till ett fullspäckat ställe där man på 10 sekunder och för 17 kronor fick en hel bricka med ris, sallad, soppa och helt fantastiskt mjälla revbensspjäll som sean äts med händerna iförda plasthandskar. 

I dag har jag packat och städat lägenheten till den nivå det var när jag kom, vilket var betydligt skitigare än till och med jag har det hemma. I morgon bitti lämnar jag Shenjang med tåg klockan 9 mot Beijing. Vi får som sagt se hur det går med internet-uppkopplingar och bloggande när jag ska ryggsäcksturista och ha semester. Men jag hoppas och vill skriva mer.