Shanghai gör ett starkt och mycket bra första intryck på mig. Trots att det är världens sjätte största stad med upp emot 20 miljoner invånare så är det en öppen och fräsch atmosfär. Det är mycket grönt bland alla hus, det är vatten och öppna ytor. Det häftigaste är mixen av så mycket; kinesiskt och västerländskt, gammalt och hypermodernt, kultur och kommers. Och alla dessa delar och de flesta sevärdheter upplever man på någon timmes promenad. 

   På promenad i Shanghai med utsikt mot den moderna stadsdelen New Pudong. 

I går var det sol och 25 grader varmt och jag gick bara runt och insöp atmosfären och de otroligt olika intryck och miljöer staden bjuder på. Jag bor lite billigare i en typisk kinesisk nutidsstadsdel med restauranger, affärer och trafik i en härligt intensiv blandning. Bara någon minut därifrån går man över en gammal järnbro och in i europeiska sekelskifteskvarter med tegelhus och trädkantade avenyer. Några 100 meter längre fram kommer man fram till "The Bund", den långa breda strandpromenaden längs floden Huangpo som i stadskanten mynnar i Yangzefloden. Promenaden är kantad av gamla mondäna europeiska kolonial-palats. På vattnet strävar pråmar, turbåtar och färjor förbi i olika hastighet och på strandpromenaden flanerar horder av turister. På andra sidan floden sträcker sig bländande moderna skyskrapor och torn mot skyn. Och när jag dyker in i stan lite längre bort så befinner jag mig i mycket gamla trånga kinesiska kvarter med marknader och hanverkare. 

The Bund, strandpromenaden New Pudong                Genéve, Skövde eller Shanghai?

   Gamla kinesiska kvarter

Förklaringen till stadens häpnadsväckande blandning finns i dess historia. Yangtzefloden är världens tredje längsta flod och har varit mycket betydelsefull för Kinas utveckling, både som transportled och för jordbruket. Men kineserna var inte en sjöfararnation och bedrev inte handel med andra länder i någon större skala. Däremot såg europeérna potentialen av läget som handelsplats mellan Kina och övriga världen där floden mynnar ut i Gula havet. Opiumkriget resulterade i att britterna 1842 fick rättighet att öppna en handelsplats. Då var Shanghai en ganska obetydlig stad. Fransmännen följde efter, sedan japaner och sedan fler och fler länders handelsmän. Shanghai utvecklades i rasande takt och en bit in på 1900-talet bodde här 60 000 utlänningar och 1 miljon kineser. Shanghai blev mytomspunnet. Staden kallades både "Paris of the East" och "Whore of the Orient". Det var den modernaste staden i asien och gjorde många förmögna. Samtidigt byggde rikedomen på en stor inhemsk grupps oerhörda slit och vedermödor med svält, barnarbete, prostitution, opiummissbruk och misär som följd. Kanske var det just de förhållandena som gjorde att det var här kommunistpartiet startades 1921. Så småningom när kommunisterna tog över Kina 1949 så tog de tag i Shanghais misär och rensade staden, men de rensade också bort en stor del av den blomstrande handeln. 

   Interiör från opium-håla i det gamla Shanghai. Bilden tagen på Shanghais stadsmuséeum.

Staden förde en lite tynande tillvaro till början av 90-talet då regeringen bestämde sig för att införa marknadsekonomiska frizoner i Kina. Shanghai blev en och på den vägen är det. Idag är det den mest prioriterade utvecklingsstaden i Kina och ett av världens viktigaste ekonomiska centrum. Nästan alla av världens 500 största företag har kontor här säger statistiken och för både dem och för Kina är det viktigt att det ser bra ut. 

492 m kapsylöppnare från 2008 och Yu Yuan-trädgården från 1559. Kontraster ett stankast ifrån varandra.

I dag har det varit gråregnigt och jag har ägnat mig åt några högst olika sevärdheter. Förutom muséet om stadens historia som bilden ovan är tagen i så var jag i en mycket imponerande klassisk kinesisk trädgård som grundades av 1559. Den är 30 hektar stor oas mitt skapad för vila, tanke och skönhet. Trädgårdskonst har alltid haft stor betydelse i kinesisk kultur. Sedan promenerade jag omkring i New Pudong, den nya stadsdelen med finanskvarteren. Pudong är en ö som för obegripliga 20 år sedan var åkermark och byar där större delen av Shanghais behov av grönsaker odlades. Regeringens beslut att storsatsa på Shanghai ändrade på det. Det känns nästan som en utopi. Perfekta avenyer, tunnelbana, magnettåg, ny flygplats, bostadområden och de makalösa finanskvarteret där det är lika många byggkranar som kreativt formade färdiga skyskrapor. Cartier och Luis Vitton-affärer stora som Ica-butiker ligger vägg i vägg med varandra. Jag var uppe i den högsta skyskrapan, World Financial Center, som är 492 meter hög och ser ut som en enorm kapsylöppnare. Man fick öronlock på de korta sekunder den futuristiska hissen sköt en 101 våningar upp till observationsdäcket högst upp. Det är världens andra högsta byggnad efter Dubai Tower och tredje högsta om man räknar in masten på Taipei Towers tak. 

 Utsikt från 492 meter, världens 3:e högsta byggnad. I förgrunden Jin Mao Tower, världen 6:e högsta hus. 

På vägen tillbaka tog jag istället för färja över floden en bisarr tunnel under densamma. Man går in i en spårbil som tar en genom en tunnel som är full av ljuseffekter och samtidigt spelas musik i kupén. Kan inte bestämma mig om det var kitchigt eller coolt, förmodligen lite av varje. Annorlunda var det och kanske en idé jag ska ta med mig tillbaka till alla tunnelbyggen vi har i Trafikverket! 

Bund tourist tunnel Shanghai by night