Jag vaknade tyvärr inte helt frisk som jag hoppats, men jag kompletterade de blåa pillerna med några piggt oranga kapslar och släpade mig ut på nya upptäcktsfärder i Shanghai. Dels för att boka biljett vidare och dels för att se lite till. Det var lite jobbigt med lätt feber, men ändå trevligt med sol och 28 grader. Egentligen är det regnperiod nu här har jag förstått. Shanghai bjuder fortsatt på nya spännande vyer och spännande gator att promenera på. 

   Nanjing street, en stor shoppinggata i Shanghai.

Under mina ofrivilliga dagar på hotellrummet så har jag läst vidare om Kina och bestämt att jag ska utnyttja tiden och min lärarlön i kontanta Yuan till ytterligare ett resmål på vägen tillbaka till Beijing. Så jag ger mig av för att försöka köpa lite inrikesbiljetter, vilket hotellet inte kan hjälpa till med. Det är inte helt lätt. De första två resebyråerna säljer inte flygbiljetter till utlänningar förklarar de och de gör inga andra heller. Men jag är van nu, man ska inte ge sig så lätt och lita på alla besked man får. Tredje resebyrån funkar, även om de har ett lite speciellt system för att effektivisera försäljningen. En säljare tar två kunder åt gången för att ta bort eventuell dötid som kunden orsakar. När jag funderar, fyller i blanketter, letar pengar eller något annat, så tar säljaren nästa steg med kund nummer två. Nå, det fungerar och imorgon flyger jag till Gula bergen. 

   Shanghai Metro

Mitt huvudmål i dag är annars en kanske lite udda attraktion som avslöjar att jag har blivit lite av en tågnörd efter alla år på Banverket. Men faktum är att jag alltid vurmat lite för olika typer av tåg. Så jag testar Shanghais spårbundna transportsystem. Betyget är att det är fantastiskt smidigt, säkert och fräscht. Som mycket nytt i Kina och inte minst i Shanghai omgärdas även Metron av häpnadsväckande fakta. Den första linjen invigdes för bara 15 år sedan. Redan nu 2010 finns 12 linjer på sammanlagt 49, 5 mil, vilket enligt deras egen webbplats gör systemet till världens längsta. Utbyggnaden fortsätter dock i rasande takt och planen är att ha 20 linjer på sammanlagt 87 mil 2020.  

Maglev-tåg

Kronan på verket och anledningen till att jag ger mig ner i tunnlarna är ändå förlängningen av tunnelbanan ut till den nyaste flygplatsen, världens enda Maglev-tåg. Mag står för magnetic och lev för levitation. Alltså ett svävande magnettåg. Det är världens första, invigt 2004, och hittills enda tåg av den här typen. Men många spår att tågtypen kommer att utvecklas och det finns planer bland annat i England, Tyskland, Japan och Kalifornen på att att bygga maglev-järnväg. Det är dyrt, men snabbt, bullerfritt och underhållsfritt. Det finns dock farhågor kring magnetfältens påverkan på omgivningen. Tåget har ingen motor utan drivs framåt genom magnetfält i rälsen och svävar en dryg centimeter ovanför banan. Toppfarten på den här linjen är 431 km/t till vardags, men de har testat den i över 500 km/t. Det var en häftig känsla. Tyst och mjukt och den enorma hastigheten märks bara när man ser det svindlande landskapet utanför. De tre milens åkning tar slut mindre än åtta minuter. Är glad att jag köpt en tur och retur   .

Jag tar också en sväng till på Expo 2010 när jag ändå är i farten och hög på förkylningspiller. Men det är mycket folk och timslånga köer för att komma in i de mest spektakulära pavilliongerna som Kina, Japan och Syd-korea. Det blir lite udda länder som Uzbekistan, Iran, Kambodja och Vietnam. Inga sensationer, men jag lär mig att Uzbekistan har en flygindustri och Iran sysslar med biokemi och får en fin promenad i området med alla spektakulära byggnader och ljusspel. 

Ljuseffekter får jag också mitt lystmäte av då jag tar en kryssningsbåt tillbaka till centrum. Kineser älskar lampor och ljuseffekter och i princip varenda hyreshus är upplyst på något vis. I Shanghais centrum drar man förstås på extra och i min reserfarenhet är det bara Las Vegas som övertrumfar detta.