Nu är jag i Beijing och det är sista stoppet på min Kina-resa. Det var också första stoppet på min Kina-resa för 16 år sedan. Förbjudna staden och Himmelska fridens torg som är stadens mitt är sig lika, annars ser allt annorlunda ut. Flotta fasader, höga hyreshus och kontor som ser ut som i USA, nytt tunnelbanesystem, shoppingator, köpcentrum, lyxetablissemang av alla slag, människor klädda precis som vi och finare med mobiltelefoner i högsta hugg. En oerhörd puls.

   En del klassiska moppe-taxis ser man fortfarande mitt i det nya Beijing

Jag kommer ihåg att jag och H-J som jag reste med första gången hyrde cyklar och sakta tog oss fram med i staden. Det skulle jag inte våga i dagens enorma trafik. Det är faktiskt så svåra trafikproblem nu att alla fordon har en dag i veckan då de inte får köra i centrum. Måndagar registreringsnummer som slutar med 0 och 1. Tisdagar 2 och 3 och så vidare.

Det är mycket som är bra och fint, men det är också förändringar som gör det lite mindre kul att vara turist, i min smak i alla fall. Dels är både restauranger och affärer nästan samma som i vilken stad som helst i Europa och Nord-Amerika. Dels är det en fruktansvärd trängsel överallt. Horder av turistgrupper och försäljare både på gatan och i affärer som är tjatigare och fullt i klass med egyptiska och thailändska kollegor i visnings- och prut-tekniker. Och massor av lurendrejare som ska locka med en på thé-provningar, konstvisningar, massage, träna engelska, sightseeing och gud vet vad.  

Jag besökte Förbjudna staden förra gången, men ville se det igen. Det var som sagt sig likt och lika imponerade. Jag är ju själv en del av problemet, men det var inte lika njutbart med tusentals turister som faktiskt även i detta kanske världens största palats ofta skapade trängsel och hade guider som skrek i megafoner. 

Den Förbjudna staden är stor som en stad, men är egentligen kejsarens palats. Det byggdes på 1400-talet under Ming-dynastin, men har förändrats i omgångar. Totalt nästan 9000 byggnader omgärdade av en mur och en vallgrav. Benämningen "förbjudna" kommer sig av att hela området var förbjudet för vanligt folk. Palatsområdet är sedan indelat i avdelningar med enorma portar och hallar för varje del. Hela det enorma kejserliga riket styrdes härifrån under 500 år, så självklart fick officiella besökare komma in och alla kejsarens ämbetmän och hov fanns här. Men det var noga reglerat till vilken avdelning vilka fick komma. Ju längre in, desto mer förbjudet. Längst in fick bara kejsaren, hans familj, konkubiner och personliga tjänare, som ofta var eunucker, vara. 

Efter palats-besöket skulle jag shoppa loss, kanske ett par jeans till och lite presenter. Men när jag ska göra mitt sista uttag i bankomaten så är det ett spegelvänt tangentbord för koden. Jag har bra bildminne och uselt sifferminne. Jag kommer alltså ihåg hur jag ska slå, inte lika säker på vad. Det verkar dock gå bra och jag tar ut en tusing, men automaten vill att jag ska verifiera koden, vilket jag gör. Då svarar den med att svälja kortet. Kul! Som tur är har jag några tior kvar och kan ta mig tillbaka med tunnelbanan. Har några reservsedlar i dollar och kronor som jag ska växla så jag klarar taxin till flygplatsen i morgon. Men sluthandlat är det, kanske minskar risken för övervikt i bagaget....

Detta blir förmodligen min sista blogg om inget dramatiskt inträffar. I alla fall från denna resan. Det har varit en annorlunda och fantastisk resa och en väldigt rolig del har faktiskt varit att blogga. Jag tar alltid mycket bilder, älskar att vara nyfiken och ta reda på lite mer, iaktar och funderar när jag reser. Och istället för att samla ihop allt efteråt, vilket inte känns lika kul det ibland inte blir tid till, så var det här ett kanonroligt sätt att göra det direkt på. Och dubbelt roligt att så många läst och lämnat så kul och positiva kommentarer. Det är väl precis som om man målar, sjunger, stickar eller vad man nu gör. Det är roligt att pyssla med bara för egen del, men mycket roligare om någon tar del av det man gjort och uppskattar det. Så jag hoppas och tror att det blir som Morbror Göran sa i sin sista kommentar, det får bli en ny resa och mer bloggande!

Det var väl på sätt och vis bra att det blev en lite usel näst sista dag med trängsel, tröttsamma försäljare, lurendrejare och förlorat visa-kort. Nu längtar jag verkligen hem till familj, vänner och kollegor, huset och trädgården, svensk mat, golf och hav och vår, även om jag hört att den är lite trög. Bra för mig, då har jag inte missat så mycket. Så även om mungiporna var neråt i går kväll, så slutar de uppåt!

 Så minns jag kina, med ett leende.  Kinesisk korv - luktar kattmat!

Stort tack och tjingeling fån Beijing - vi ses snart!