Nu kan kan jag summera första veckan i skolan. Det är jättepositivt och spännande nya insikter om hur det fungerar i en skola i Kina. I alla fall på den här. Men det har också varit väldigt intensivt. Jag har haft för avsikt att blogga om inte varje dag, så ganska ofta. Men även om jag bara har fyra schemalagda timmar per dag så blir det mer tid i klassrummet och det krävs mycket förberedelser och rättning utöver det. Dessutom är det andra aktiviteter med eleverna också. Så det får bli en summering.

Skolan är som jag skrivit lite tidigare om en internatskola. Den är bara drygt 10 år gammal och med kinesiska mått väldigt fin. Föräldrarna betalar ganska mycket pengar för att ha sina barn här. Det är cirka 5000 elever i klasserna 6 - 12 och så en del som går ett fördjupningsår, som de jag har.

Idrottsplatsen i mitten av skolanläggningen. Mitt klassrum är längst upp till vänster i den röda byggnaden.

Skolan är som en liten stad, faktum är att det ju bor lika på skolan som i Båstads tätort. Eleverna är här dygnet runt och åker hem på lov och vissa helger. De har ungefär likadana kläder i olika färger som symboliserar årkurser om jag förstår det rätt. Håret ska vara kortklippt på killarna. Det är staket runt om med vaktförsedda grindar så att ingen obehörig ska komma in, och inte heller eleverna ut. För att gå ut krävs en rektors tillstånd eller sällskap med en lärare eller anhörig. Det måste vara tufft och en mycket speciell uppväxt att befinna sig innanför de här grindarna i princip dygnet runt större delen från 12 till 18 års ålder. 

De har också ett tufft schema som sträcker sig mellan 7 - 22 med 3 lediga timmar mitt på dagen. De yngre börjar till och med 6.40 men slutar lite tidigare. Dock verkar det lite si och så med det i verkligheten. Jag kan bara prata för min klass, men förutom den tid jag har där så verkar de komma och gå lite som de vill och sitter och chattar och kollar film om de bara fixar läxorna. Men de märks att de är ganska slitna och trötta och inte sällan så sitter de och sover i sina bänkar när jag kommer. Se obekvämt ut, men tekniken är nog inövad sedan flera år.

   Lu Han tar en tupplur på rasten.

Skolmatsalarna, sex stycken, serverar både frukost, lunch och middag och jag tycker det är riktigt schysst mat. Men eleverna gnäller på skolmaten och tycker den är kass. Det verkar vara en global inställning. Det finns också en liten affär med snabbmat på skolan som är mycket välbesökt....
 

   I sällskap med Viviann och Nicole i en av sex skolmatsalar. 

Även om temperaturen i detta köldhål långsamt ökat i veckan, med undantag för ett dygns snöoväder i fredags, så känns klassrummet ungfär som en kyldisk. Vitt och mycket svalt. Tre tröjor är standard. Men det är bra utrustat med dator och projektor även om prylarna fungerar sådär. 

I klassrummet som eleverna befinner sig i större delen av tiden kl 7 - 22, 7 dagar i veckan. 

Det bästa hittills är kontakten med eleverna. De är fantastiskt trevliga, positiva, hjälpsamma och, med något undantag, intresserade. Det är en fröjd att gå dit varje morgon och träffa dem. De har för enkelhetens skull även engelska namn som ska användas i klassrummet. Nivån på deras engelska skiljer sig mycket, vilket gör det svårt. Några kan man ledigt ha en bra diskussion med om det mesta. Andra är jättesvåra att förstå, typ "flied lice", och har klent ordförråd och svårt med grammatiken. Men det är bra att bara ha åtta elever och kunna ge varje individ lite anpassad uppmärksamhet. Det blir mycket läs- och hörförståelse genom böcker, ljudklipp och film. Och så ska de ha en massa läxor som håller dem sysselsatta kvällar och helger. Jo, de pluggar på egen hand och med den assisterande läraren Miss Li lördagar och söndagar också. Stackare säger jag! Denna helgen ska de förutom glosövningar och läsa vidare i en deckare vi håller på med också sätta ihop en 5-10 minuter lång muntlig presentation om sig själva som ska redovisas på måndag.
 

   Magister Persson med tre tröjor i katedern.

På kvällstid har en så kallad vinn-vinn-rutin utvecklats. Jag har tagit med mig några av eleverna ut från skolan varje kväll. Vi promenerar omkring och de visar omgivningen, affärer och vi går på restaurang. Kineserna är oerhört stolta över sin mat och mycket noga med kvaliteten. De är stolta med rätta. Även om det ibland finns smaker och ingredienser som är lite ovanliga för en svensk så är det spännande och oftast oerhört gott. De får komma ut från skolan och dessutom öva sin engelska eftersom de är ivriga att berätta och fråga och jag får massor av spännande information om både dem och Kina. Dessutom får jag en enkel väg in i det kinesiska restaurangutbudet som annars är en svår nöt att knäcka utan menyer eller personal på engelska.  

I går var jag inne i centrum av denna jättestad för första gången. Det är lite pyssel med att hitta en taxi och ta sig dit man ska. I princip ingen pratar ett ord engelska. Men lappen med en svärm obegripliga kinesiska tecken som miss Li gett mig fungerade bra. Det tar en dryg halvtimmes kinesisk bilkörning (snabbast eller döden) till de centrala delarna. På de milen ser jag Kinas utveckling i koncentrat svischa förbi utanför bilrutan. Flotta kontorsbyggnader med svarta Mercedes- och Lexusbilar utanför, hantverkskvarter där folk sliter med ålderdomliga verktyg och bara händerna, inhägnade områden med lyxresidenser, kåkstäder där skitiga ungar springer omkring bland soporna, hyreskomplex i pentagonstorlek på rad. En aluminiumfärgad glänsande BMW-fabrik som verkade vara flera kilometer lång. Äldre män med de gamla typiska maoistiska kläderna på och ungdomar som är klädda precis som i Stockholm eller Los Angeles. Men betong-grått och skräpigt är ändå grundtonen i denna skiftande palett.

Zhong Jie, ett stort shoppingstråk      Många kineser är det....                 Utanför kungliga palatset

Att bli avsläppt i centrum var som att sticka in huvudet i en bikupa. En otrolig intensitet med en outsinlig mängd folk som strömmar fram, försäljare som skriker aggressivt (helst i megafon) och gatukök som skickar ut moln med dofter av allt från nygräddade munkar till kraftiga gräsbränder. Såg 1 västerlänning på hela dagen. Nästan klaustrofobiskt många kineser. Ibland fick jag fly upp på någon trapp eller in i något lugnt hörn. 

Men lämnade man de största shoppingstråken så blev det lugnare. I Shenyang finns också det näst största bevarade kungliga palatset efter Förbjudna staden i Peking. Var utanför och strosade, men det får vara värt en egen utflykt lite längre fram. 

   En lite lugnare gata 

Eftersom temperaturen fortfarande är för sval för strosande och eftersom jag behövde lite prylar så blev det en del shopping. Det var obegripligt många affärer och shoppingkomplex så stora att man gick vilse. Affärer för allt som går att komma på och lite till och i alla prislägen. I en shoppinggalleria fanns de flesta större västerländska märkena - en butik per märke. Priserna där är samma som hemma ungefär. I gallerian bredvid finns samma sorts kläder men men ofta med märken som inte är kända hemma. En skillnad är en nolla i slutet på priset. Handlade i de kinesiska butikerna, en polo för 30 kr och jeans för 150. Rätt prisläge för mig. 

    
Happy Family shoppingcenter. Absurt stort. Rakt över gatan bygger en turkisk firma en ny galleria på 300 000 kvm.

IKEA - förutom Volvo det enda svenska hittills En massagestolsbutik, varför finns inte det på Väla?
 

   Lite kul att se kineser testa Klippan        Kinesisk gatuförsäljare          Ingen risk för dött mobilbatteri

Resan gick bra, men var rejält lång. 29 timmar dörr till dörr. Men från Helsingfors och hela vägen till Shenyang hade jag sällskap av vicerektorn Han Dan från skolan och mina åtta elever. De är verkligen kanontrevliga och några av dom är riktigt bra på engelska. Och minst lika nyfikna som jag. Resan innehöll bl a snabbtåg mellan Beijing - Shenyang. Att åka 247 km/t fick mitt Banverkshjärta att slå lite extra  .

Kinesiskt snabbtåg
De första uppgifterna jag fått att staden skulle ha 4 miljoner invånare är fel. Det är ungefär 10 miljoner. Som Sverige alltså - smått absurt. Första intrycket är ganska kallt och grått med betongkomplex på betongkomplex. Kina är väl inte världsmästare på renlighet och utöver det så är allt insvept i det där grådaskiga avtrycket som en riktigt tung snövinter lämnar efter sig. Det finns fortfarande lite snö här och där, men dom säger att våren kommer snabbt här. Vädret ökar det ogästvänliga intrycket, grått och nollgradigt med rakbladsvassa vindar från norr. Det vassa är inte bara kyla utan sand från stäpperna och de mongoliska öknarna. Min inkvartering är dock väldigt fin med Kinesiska mått mätt. En spatiös och relativt ny trea på femte våningen i ett hyreshus nära skolan. Men det är lite ytlig lyx, propparna smäller som fyrverkerier om man har för många lampor igång samtidigt och inomhustemperaturen är 13 grader om man inte är närmast extraelementet... Jag har haft de två tröjor jag hade med mig + jacka och mössa på mig dygnet runt sedan jag kom hit. Inomhustemperaturen är en biverkning av att det är en totalitär stat. Värmen stängs av 1 april i alla hus för då är det sommarhalvår. Punkt. Men platt-TV, dvd och internet finns och fungerar bra. Men förutom blogger så fungerar inte Facebook och YouTube i Kina heller har jag upptäckt. 

  I min fina men kyliga lya - mössa och jacka dygnet om....

I dag har jag guidats runt i området i ett par timmar med min lärarassistent, Miss Li. Hon jobbar heltid med min klass, vilket är = att hjälpa och hålla reda på dom mellan 8 - 22 alla vardagar samt att hjälpa mig. Miss Li, eller Carol som hon vill kallas, har aldrig varit utanför Kina, men lärt sig engelska på universitet och genom att titta på massor av film och läsa böcker säger hon själv. Hon pratar imponerande bra engelska. Och utöver det är hon väldigt hjälpsam och trevlig.
Det är ett som det verkar oändligt nybyggt område jag bor i. Jag gick själv cirka 2 timmar idag och försökte hitta ett slut, men är det inte nya hyreskomplex så är det byggkranar.

   Miss Li   

Jaha, nu är jag i Kina och tänkte berätta mer om både det och resan, men se det gick inte. Tyvärr visade sig det stämma att den blogg jag valt att skriva på inte går att komma åt eftersom den är google-ägd. På grund av att google och Kina bråkat så är den stängd här. Tog ett antal frustrerade försök och undersökningar att konstatera detta och slutligen beslut och skapandet av en ny blogg. Nu har jag kommit så långt i alla fall. Men nu måste jag sova ut några timmar efter lång resa och tidsomställningar och återkomma imorgon med lite mer om resan och första intrycken här.

Beijing Central Airport, fantastiskt flott och 3:a i världen om man räknar antal passagerare per dag.